Om Marsö
Marsö i Misterhults skärgård ligger ca 2 km nordväst om Kråkelund. Till Marsö hör ett ca 1 000 ha stort skärgårdsområde varav ca 300 ha är fördelade på ett hundratal omkringliggande holmar, skär och hällar. Vidare omfattar Marsö 16 fastigheter varav 6 är gårdar. Vattenområdet brukas på sedvanligt sätt, dvs fiskelotterna skiftas årligen mellan gårdarna för att uppnå rättvisa över tid. Marsö skärgårdsområde införlivades i Misterhults skärgårdsreservat när det bildades 1967.
Befolkningsmängden varierar över året. Under sommarhalvårets intensivaste månader vistas drygt 50 personer på ön. Försörjningen består i fiske och daglig arbetspendling till fastlandet. Närmaste serviceort är Figeholm som nås inom 30 minuter och då är båtresan till Kråkelund inräknad. Närmaste stad, Oskarshamn, nås via Kråkelund-Figeholm-Fårbo inom 45 minuter. Närmaste stora arbetsplats ligger i Simpevarp, dit det tar drygt 20 minuter med båt och bil.
Marsö by ligger i ett skyddat läge på sydöstra sidan av ön. Inom bytomten ligger bostadshusen på rad utan synliga tomtavgränsningar. Nedanför längs stranden ligger sjöbodarna och båthusen. På andra sidan husraden ligger ängar som förr var viktiga för djurhållningen som jämte fisket var en viktig del av självhushållningen.
Marsö byalag
Marsö Byalag verkar för att främja Marsös näringsliv, förbättra levnadsvillkoren på Marsö samt att skydda och vårda skärgårdens natur- och kulturmiljö. Byalaget har 50 medlemmar. Exempel på årliga sociala aktiviteter är midsommarfirandet och augustifesten. Den senare aktiviteten genomförs i samband med årsstämman. Under året samlas medlemmarna för översyn och vid behov röjning av öns körvägar och stigar.
För att trygga kommunikationerna till och från fastlandet togs i slutet av 1990-talet initiativ till en ny hamnanläggning i Kråkelund. Anläggningen har varit i bruk sedan 2003 och har förenklat kommunikationerna väsentligt och framförallt givit alla på Marsö en effektiv och tryggad angöring till fastlandet. Sedan 2019 har ön fiberanslutning via sjökabel vilket möjliggör för distansarbete. År 2016 tog byalaget initiativ till att förbättra tillgängligheten till Marsö genom att anlägga en ny farled (nr 3393) utgående från den befintliga (nr 3392) mellan Kråkelund och Kärrsvik.
Idag utreds vilka möjligheter det finns för att ansluta Marsö till det kommunala VA-nätet i Upplångö-Utlångö-Kråkelund. En sådan utveckling förutses gynna Marsös framtida utveckling som boplats och arbetsplats.
Historik
Ingen vet när och varför Marsö fick bofast befolkning. Anledningen till bosättningen har säkert att göra med att fisket var bra i området och att ön erbjöd ett skyddat läge för en boplats på den soliga sydostsidan.
Den medeltida handelssjöfarten längs kusten kan också ha bidragit till att boplatsen kom till eller utvecklades vidare. Handelssjöfarten gick ofta inomskärs i skydd av holmar och skär. I början av 1200-talet hade danska handelsmän etablerat sig i Estland. De var ute efter att utnyttja Reval (Tallinn) för den viktiga handeln över Ryssland. Handelsleden är beskriven i handskrifter på latin som ingår i vad som kallas Kung Valdemars jordebok. Danskarna tog hjälp av kända män för att färdas tryggt och säkert genom skärgården.
Av skriften framgår att sjöfararna tog hjälp av kända män på öarna Ävrö och Vinö i Misterhults skärgård. Marsö omnämns inte i skriften och inte heller namnen på de kända männen på Ävrö och Vinö. Drygt 300 år senare, under Gustav Vasas styre, gjordes ansträngningar för att rekrytera styremän ur skärgårdsbefolkningen för att trygga möjligheten för kronans skepp att ta sig fram genom ostkustens skärgårdar ned till Kalmar. Styremansorterna i Misterhults skärgård på Gustav Vasas tid var Ävrö, Långö, Marsö, Vinö, Älö, Hamnö, Strupö, och Örö.
Marsö genom historien
Några nedslag i Marsös långa historia
1543
I den äldsta jordeboken för Tunaläns härad står skrivet att Marsö ägs av kronan (staten) och att styremannen som bor där heter Nils Kulle. Nils var åbo och troligen inte den förste som bosatte sig på Marsö. Åbo kallades den som hade fått rätt (åborätt) att bruka ett kronohemman. Åborätten gick i arv förutsatt att åbon skötte sig och marken till kronans belåtenhet samt betalade årlig ränta till fogden.
1555
Simpevarps kungliga fiskeri bildas. Fiskeriets domän omfattade Blå Jungfrun, Simpevarp, Ävrö, Långö, Kråkelund, Laxemar, Marsö, Vinö, Strupö, Hamnö och Solstadsström.
1587
Jacob är åbo och styreman på Marsö enligt förteckning över årlig ränta (skatt),
1607
Karl IX beslutar att öka antalet lodjor (långa grund-gående transportbåtar som framfördes med åror och segel) i krigsflottan. Kungen befaller då skeppskapten Lasse Bröms att på prov köpa några av storökorna i Misterhults skärgård. I en första omgång köper han en båt på Marsö, en på Långö och en på Ävrö. Han betalar 16, 18 respektive 17 daler för båtarna. Kungen blir nöjd, vilket resulterar i att fler båtar köps upp.
1547
I ett kungligt brev till Birger Nilsson (Grip) i Kalmar befaller Gustav Vasa att smålandskustens skärgårds-befolkning inte får sälja sin fisk till vare sig danskar eller tyskar. All fisk skall i stället transporteras till marknaderna i Söderköping och Norrköping. Denna befallning kommer att förändra skärgårdsbefolk-ningens levnadssätt. För att kunna sälja sin fisk på dessa avlägsna platser, och där köpa eller byta till sig mjöl och andra produkter som man behövde, var man tvungen att bygga betydligt större båtar än man tidigare hade gjort. Båtarna kallades storökor och byggdes i furu. Ekarna var kronans och stod på tillväxt för krigsflottans planerade och framtida skepps-byggen.
1568
Hindrich är åbo och styreman på Marsö enligt Tunaläns härads jordebok 1568.
1598
Efter slaget vid Stångebro avseglar Sigismund helt oväntat från Stegeborg till Danzig med mellan-landning i Kalmar. På färden våldgästade hans krigsfolk Misterhults skärgård. Det inhemska krigsfolket bar sig inte bättre åt. De värst drabbade fick senare under samma år ersättning. Marsö tycks ha klarat sig lindrigt undan.
1608
Styreman Jakob på Marsö styr det skepp som drottningen (Kristina av Holstein-Gottorp, hustru till Karl IX) och hertig Johan seglar med till Kalmar.
1614
Håkan är styreman på Marsö enligt inbetalningarna till Älvsborgs lösen 1614. Av någon anledning var han den i Tunaläns härad som åläggs att betala i särklass mest skatt (25 mark). På Marsö bor Håkan tillsammans med sin hustru och två pigor.
1642
Det beslutades att minska antalet styremansorter längs kusterna. Marsös styremän stationerades i Kråkelund tillsammans med Långös styremän. Efter sammanslagningen återstod styremansorterna Kråkelund, Strupö och Örö i Misterhults skärgård. Kråkelund ligger nära och lotsarna med sina lotsdrängar bodde kvar på Marsö fram till början av 1900-talet. Kråkelund hade ingen bebyggelse vid den här tiden. Styremännen på Långö bodde i Utlångö by och i Upplångö by.
1677
Detta år behärskade den danska sjömakten Östersjön. Öland, Tunaläns skärgård (Misterhults skärgård) och Västervik blev mycket illa utsatt. Många av skärgårdsbyarna brändes ned fullständigt och fisk och kreatur rövades.
1723
Olof Larssons åborätt är nu överförd till sonen Lars Olofsson med hustru. Det är nu tre åborätter på Marsö, men 1727 saknas Lars med fru i mantals-längden och åborätterna är återförda som de var 1697.
1622
I en attest, utfärdad i Idösund 7 augusti 1622, beskriver kapten Lasse Persson på regalskeppet Riksäpplet att han sysselsatt Håkan på Marsö med åtskillig styrning mellan Kalmar och Idösund. Året därefter finns en uppgift om att samme Håkan styrt Herman Wrangel från Kråkelund till Kalmar och översten Christer Assarsson därifrån till Västervik. Håkan var särskilt anlitad för färder till Kalmar. Det finns en stor mängd dokumenterade uppdrag.
1667
Detta år, eller några år tidigare, var det Håkans son Lars Håkansson som var styreman på Marsö kronohemman. Där bodde också Arvid med fru, men utan åborätt.
1697
Det har nyligen varit generationsskifte och Lars Håkanssons åborätt är delad. Den ena delen är överförd till sonen Olof Larsson och den andra till Olof Persson (svärson eller inflyttad).
1742
Detta år blev det tillåtet för skärgårdsbefolkningen att avverka ek för t ex båtbyggen.
1812
I början av 1800-talet genomfördes storskiften i Misterhults skärgård. År 1812 fastställdes de rådande ägoförhållandena på Marsö med intilliggande öar och vattenområden. Vackra handmålade kartor och beskrivningar av Marsö med tillhörande skärgårds-område blev till. Generationsskiftena löper sedan vidare på sedvanligt sätt under hela 1800-talet.
1963
Djurhållningen läggs ned på Marsö och därmed upphör självhushållningen och fisket blir allt viktigare för försörjningen. Behovet av körkort och bil uppstår och dessutom byggs en gemensam brygga på fastlandet i Bussevik för så kallade bensinskatte-medel, som staten avsatt för utveckling av landets fiskehamnar. Vid den här tidpunkten intensifieras fisket och de gamla sjöbodarna och bryggorna rivs för att frigöra utrymme för nya och mer ändamåls-anpassade sjöbodar, båthus och bryggor.
1733
Det är fyra åborätter (1/8 mantal vardera) på Marsö kronohemman omfattande ½ mantal. Olof P:s son Nils och Olof L:s son Jöns har fått varsin åttondels åborätt till hemmanet. 1738 har Olof P. och Olof L. gått ur tiden och Nils och Jöns ärver fädernas åborätter och då har de 1/4 mantal vardera.
1756
Jöns son Lars Jönsson har tagit över åborätten efter sin far. Anders Jonsson (svärson eller inflyttad) har också en åborätt. På detta sätt fortsätter arvsskiftena och fr o m ca 1800 är det 6 familjer som bor på Marsö. Kring sekelskiftet förvärvar familjerna mark och vatten och de är inte längre åbor utan hemmansägare.
1917
Före 1917 fanns bara en oansenligt låg vaktstuga på utkiksberget i Kråkelund. Lotsförmannen J W Sjödoff (Strupö/Upplångö) bygger första bostadshuset i Kråkelund. Mästerlotsen John Albert Morén (f. Larsson) på Marsö med familj flyttar sitt boningshus och bohag till Ekudden i Kråkelund. År 1924 bygger lotsen Albert Tillman (f. Larsson) på Marsö ett nytt hus i Kråkelund direkt söder om utkiksberget. Hemmansägarna på Marsö med sina familjer fortsätter att bruka sina marker och fiskevatten på sedvanligt sätt.
1985
Regeringen beslutade att införa fritt handredskaps-fiske i ostkustens skärgårdar och i de stora insjöarna. Det betyder att ensamrätten till skärgårdsfisket upphör vilket påverkar näringen negativt. Beslutet ogillades mycket av skärgårdsborna längs hela ostkusten.
1967
Misterhults skärgård blev naturreservat, vilket förde med sig att det blev byggförbud och att användningen av mark och vatten reglerades.
2006
Regeringen beslutade om ett svenskt ålfiskeförbud
fr o m 1 maj 2007. Ålfisket hade varit viktigt för försörjningen i århundranden och särskilt sedan mitten av 1960-talet då självhushållet började avvecklas. De som var beroende av ålfisket för sin försörjning fick fortsätta fiska på dispens och de gör så än idag. Det är däremot inte tillåtet för kommande generationer att överta rätten att fiska ål.